Ämnets utveckling i waldorfskolan
I årskurs 1 får eleverna bekanta sig med stickning. Genom att arbeta med två stickor används båda händerna varvid båda hjärnhalvorna aktiveras. Stickningen, liksom all hantverksundervisning, är tänkt att främja koncentration, finmotorik och materialkännedom. Med hjälp av och rim och ramsor lär sig barnen på ett lekfullt sätt hur stickandet går till. Berättelser, sagor, legender och sägner blir till inspirationskällor och förebilder för egna idéer och eget skapande. Upplevelsen av garn i många, vackra färger stimulerar sinnena. Eleverna får pröva sig fram och uppleva hur färg, form och material påverkar slöjdföremålens uttryck. Eleverna får dessutom arbeta med enkla täljarbeten i trä.
I årskurs 2 är virkning den dominerande tekniken inom textilslöjden. Virkningen övar skrivarhanden genom att virknålen hålls som pennan. Eleverna övar dessutom att sy enkla sömmar som förstygn, kedjestygn, stjälkstygn, langett och kedjestygn. Eleverna får arbeta med enkla skisser, följa dem och knyta dem till det egna handarbetet.
I årskurs 3 får eleverna vara med om att utföra en process från ull till bruksting. De får karda, spinna, växtfärga och slutligen sticka, virka eller tova. Eleverna får också fortsätta att öva sig i virkning och färdigställa sitt första plagg. I samband med undervisningsperioden om bondens år får de lära sig om olika handverktyg och redskap, hur de benämns och hur de används på ett säkert och ändamålsenligt sätt. Inom ramen för detta tema tränar eleverna grunderna i olika tekniker som virkning, stickning, täljning, sågning, mätning och enklare ihopfogning med spik och lim. I samband med undervisningen om traditionella yrken får de möta hantverket i sitt historiska sammanhang och, om möjligt, göra ett besök på en smedja, ett krukmakeri eller en bondgård. Eleverna får ta del av slöjdföremåls funktion och betydelse som bruks- och prydnadsföremål och lära sig om slöjdmaterials ursprung, till exempel om ull och om svenska träslag.
Efter nio års ålder, i årskurs 4, är det många elever som upplever ett nytt förhållningssätt till den omgivande världen. Nya kamratkonstellationer uppstår och eleverna behöver nya utmaningar. Att brodera korsstygn efter egen förlaga kan vara en sådan utmaning. Eleverna ritar sitt personliga mönster och överför det via rutpapper till korsstygn.
Under mellanstadiet blir träslöjden ett eget ämne på schemat. Eleverna får bekanta sig med träet som material genom att klyva och kapa ämnen till enklare föremål. Lämpligen börjar man med att arbeta med täljkniv i färskt trä. Därefter även med yxa och bandkniv, och så småningom också med hyvel, fil och rasp. Eleverna kan få arbeta med symmetri och balans genom att urholka eller innesluta.
I textilundervisningen i årskurs 5 återkommer stickning på mer avancerad nivå, när eleverna får sticka s.k. rundstickning på fem stickor och tillverka t.ex. vantar och sockor. I elvaårsåldern är det lämpligt med en enkel stickbeskrivning som övning för att förstå förkortningar och givna arbetsbeskrivningar. En annan uppgift är att sy ett tredimensionellt däggdjur i tyg. Inför detta arbete studeras bilder av djuret i sin miljö och i rörelse. Ett mönster konstrueras utifrån elevens egen teckning. Hela klassen syr samma sorts djur men när flocken är färdig blir det tydligt hur många olika och skiftande individer den innehåller. I anslutning till undervisningen i historia får eleverna möta slöjdtraditioner från olika kulturer och använda dem som inspirationskällor och förebilder för egna idéer och skapande.
I årskurs 6 får eleverna sy en liten docka i tyg. Att sy en docka med människoliknande proportioner kräver en noggrannhet som få elever klarar av före tolvårsåldern. Det ligger ett värde i att få avbilda sig själv utan att den egna kroppen behöver bli studerad. När dockan är färdig sys dockkläder, ett arbete som utgör en förövning till klädsömnaden. Dockkläderna kan vara en etnisk dräkt, yrkeskläder, likna elevens egna kläder eller baseras på fri design.
Inom träslöjden utgår man lämpligtvis från uppgifter som knyter an till andra ämnen som förekommer i årskursen, t.ex. tillverkning av kalejdoskop eller periskop till optikperioden i årskurs 6. Det är också viktigt att eleven får komma med egna förslag till uppgifter. Målet är att eleven skall ha kännedom om vad arbete med trä innebär.
Hittills har all sömnad gjorts för hand men i årskurs 7 introduceras symaskinen. Eleverna får öva att trä maskinen, sy raka och böjda linjer och sy på olika sorters maskiner. De får även pröva på att använda trampsymaskin för att förstå symaskinens mekanik. Vidare får eleverna lära sig grundläggande materiallära och tvätt- och strykråd för olika material. Inom träslöjden får eleverna arbeta med mer avancerade handverktyg, redskap och maskiner. Man övar säkert och ändamålsenligt handhavande men även att kunna benämna verktygen i fråga. I anslutning till fysikundervisningen kan eleverna få tillverka rörliga leksaker. Arbetsprocessen i slöjden skall dokumenteras i ord och bild. På så sätt övar eleven upp säkerhet i att bedöma form, symmetri, funktion och uppövar också känslan för materialets möjligheter till bearbetning.
I årskurs 8 får eleverna öva flätning i varierande styva material såsom näver, papper eller rotting, och man får därmed en förståelse för vävens uppbyggnad. Eleverna tillverkar också korgar i olika modeller och tekniker. De får i anslutning till detta arbeta med korgens och kärlets historiska betydelse för förvaring och för att frakta saker i. I samband med att elever i årskurs 8 sätter upp teaterföreställning, kan en grupp välja att arbeta med ändringssömnad och nytillverkning av kostymer och dräkter. Inom träslöjden får eleverna göra sig bekanta med snickeriverktyg och en mer avancerad och exakt bearbetning av träet. De borrar, hyvlar, riktar, fogar och limmar och resultatet kan t.ex. vara mindre möbler eller andra funktionella bruksföremål. Om skolan har tillgång till en smedja utför eleverna metallarbete, t.ex. kan de få tillverka en sked i tenn och en skål i koppar. Metallslöjden handlar framförallt om människans möte med metallerna, såsom koppar, järn, silver och guld.
I årskurs 9 blir maskinsömnaden mer avancerad än tidigare genom måttagning, tygberäkning och alltmer utvecklad materialkännedom. Tillskärning och markering är moment som eleverna vidareutvecklar. Eleverna väljer själva vilka plagg de vill sy. De får lära sig att forma och sammanfoga de olika delarna, och får på så sätt också kunskap om kroppens form. Eleverna får lära sig arbetsprocessen från det platta tyget till det tredimensionella plagget. I arbetet ingår också att eleverna får öva sig i att läsa och förstå en arbetsbeskrivning. Inom träslöjden fördjupas elevernas kunskaper genom att de får ägna sig åt sinkning och gradning. Målet är att eleverna lär sig sammanfoga med precision. På många skolor blir metallslöjden ett eget ämne på schemat i årskurs 9 med uppgifter som att t.ex. driva upp en vas ur en kopparplåt. I årskurs 9 återfinns också bokbindning på schemat i de flesta waldorfskolor. Målet är, förutom att förmedla baskunskaper i grafisk design, att eleverna, genom att delta i hela processen från planark till färdig bok, skall få en föreställning och en erfarenhet av hur ett av våra mest centrala vardagsobjekt är uppbyggt, och hur det har utvecklats genom historien. Eleverna lär sig också bedöma kvaliteten på utförandet av en boks bindning. I årskurs 9 har eleverna även en undervisningsperiod i modellering. De får bearbeta lera till olika grundformer, de platonska kropparna, och öva sin formkänsla genom att tillverka konkava och konvexa former.
Inom slöjdämnet är det viktigt att eleverna får kännedom om hur olika material framställs och produceras ur ett hållbarhetsperspektiv. Det är viktigt att eleverna får diskutera resurshushållning, t.ex. genom att ta upp reparation och återanvändning av material.
Det är också viktigt att låta eleverna samtala om symboler och färger inom barn- och ungdomskultur, vad dessa har för betydelse och vad de signalerar. På högstadiet ges eleverna också tillfälle att diskutera olika trender inom mode och formgivning och hur design, konsthantverk och andra slöjdformer sätter spår och gör avtryck i det offentliga rummet.
I årskurs 10 får eleverna lära sig hur vävstolen fungerar. De får följa processen från fibrer till färdigt tyg och göra en vävuppsättning efter egna uträkningar. Målet med undervisningen i vävning är att eleven skall få kunskap om vilken historisk och teknologisk grund som ligger bakom ett textilt kunnande och en förståelse för nutida industriellt framställda textilier.
Inom lera, trä eller sten får eleverna öva sig i skulpturala uttryck, t.ex. genom att skulptera ett huvud eller utforma fat eller skål. I årskurs 11 får eleverna fördjupa sig i ett reliefarbete där den reducerade djupdimensionen bjuder på ett intresseväckande problem. Under årskurs 11 ges eleverna även möjlighet att arbeta vidare inom bokbindning. Målsättningen i årskurs 11 är att teoretiskt och praktiskt ge eleverna en omfattande, rik upplevelse och erfarenhet av boken som kulturbärare samt att förmedla dess centrala betydelse för utvecklingen av kultur och civilisation. Det praktiska arbetet omfattar bindandet av ett unikt bokband vars tekniska innehåll spänner över hela codex-formens tvåtusenåriga historia. Den teoretiska delen omfattar bokens och papperets kulturhistoria med betoning på tryckpressens betydelse för samhällsutvecklingen.
Sista året på gymnasiet erbjuds eleverna att själv välja inriktning avseende fördjupning i det konstnärliga och hantverksmässiga arbetet.