Ämnets syfte

Religionsundervisningen i de första årskurserna har som grundläggande målsättning att väcka vördnad inför livet, naturen och jorden hos barnen. Religionsundervisningen i årskurs 1 fördjupar temat med folksagor, och barnen får lyssna till dramaturgiskt mer invecklade sagoberättelser. I årskurs 2 får eleverna genom fabelhistorier möta djur som symboler för olika mänskliga karaktärsdrag. I legender skildras människor vars levnadsöden kan placeras i tid och rum. Människorna i legenderna har det gemensamt, att de i handling strävat att verka för andra och att skapa en bättre värld bortom egoism, familjeband och religiösa traditioner. I religionsundervisningen väljs legender som öppnar för samtal om genomgripande existentiella frågor. 

Under årskurs 3, då eleverna är i nioårsåldern, går de flesta barn igenom en inre förändring. Denna existentiella utvecklingsfas kan för vissa barn upplevas som krisartad. I religionsundervisningen knyter man an till detta genom att ta upp berättelser som handlar om människor, gärna barn, som gör självständiga val och finner en ny väg i sitt liv.

I morgonperiodens undervisning behandlas de delar av religionsämnet som innefattar religions- och kulturhistoriska kunskapsmål. Ett tema i årskurs 3 är Gamla testamentets berättelser och judisk mytologi. Eleverna får inom ramen för detta tema möjlighet att genomgripande jämföra och diskutera hur olika traditioner uppstått inom kristendomen, islam och judendomen. Frågor kring lag och rätt, ont och gott vävs på ett naturligt vis in i morgonperiodundervisningen.

I de lägre årskurserna ser waldorfskolan det som ett väsentligt inslag att eleverna i samband med högtider som jul, påsk och pingst får höra och bekanta sig med berättelser ur Nya testamentet, framför allt evangelierna. Oavsett trosinriktning är dessa berättelser en viktig del av vårt västerländska kulturarv. I waldorfskolan har traditionellt även andra kristna fester och högtider uppmärksammats, t.ex. Mikaeli och Sankt Martin. I ett allt mer mångkulturellt samhälle bör även andra religioners fester och traditioner uppmärksammas och firas.

I årskurs 4 skildras den nordiska gudasagan. Genom färgstarka berättelser får eleverna möta de fornnordiska gudarna, och under historieperioden som beskriver istiden fram till 1000-talet framställs hur de gamla gudarna förändras vid kristendomens intåg i Skandinavien. Under religionstimmarna fördjupas temat vikingatiden och de första kristna genom skönlitterära berättelser.

Ett omfattande tema i årskurs 5 är de stora kulturepokerna. Detta tema innehåller en grundlig genomgång av det antika Indien, med både de hinduiska gudarna och Buddha, den zoroastriska tron med utgångspunkt i Zarathustra, och den egyptiska kulturen med dess gudavärld. Årets tema avslutas med en flera veckor lång period om det antika Grekland och hela dess gudavärld. På religionstimmarna kan t.ex. den babyloniska berättelsen om Gilgamesh fördjupa upplevelsen av det storartade i att vara människa, vilket utgör ett av motiven i årskurs 5.

I det övergripande motivet för årskurs 6 finns många beröringspunkter mellan kristendom och islam, och även hur kristendomen utvecklar sig i olika grenar. Årskursen tar avstamp i romarriket med alla gudar som överförts från den grekiska gudavärlden, och skildrar vidare hur kristendomen med tiden får en egen stat i det romerska riket. Historieperioden omfattar tiden från det antika Rom, genom folkvandringstiden, till medeltidens klosterväsende och korstågens orsaker och konsekvenser. Under läsåret lyfts både Jesus och Muhammeds biografier fram, och trots att en genomgång av reformationen med Martin Luther och Jean Calvin får vänta till årskurs 7, görs redan i årskurs 6 jämförelser mellan den katolska, den ortodoxa och den reformerta kyrkan. I årskurs 5 eller 6 kan det även passa att lyfta fram berättelser om människor på flykt som tema för projekt inom religion eller svenska. Genom litterära skildringar kan frågeställningar kring rasism, jämställdhet, genus, etnicitet och utanförskap lyftas fram. 

Reformationen och den splittring som sker mellan den reformerta och den katolska kyrkan, blir särskilt belyst i historieundervisningen i årskurs 7. 

Under dessa år vaknar ett intresse för omvärlden hos de flesta elever. Eleverna utvecklar då ett engagemang för människor både i sin nära omgivning, och i andra länder med annan kultur och religion. På motsvarande sätt vaknar ett intresse hos eleverna att diskutera livets ”stora frågor” som t.ex. frågor om livet och döden, tro och vetande och olika former av andlighet. Religionsundervisningen ger möjlighet till samtal om dessa frågor., och i detta arbete spelar biografiska berättelser en central roll. Genom att fördjupa sig i en människas biografi får eleverna följa och engagera sig en annan människas levnadsöde. 

Genom en biografisk skildring ges eleven möjlighet att, genom en människas livsöde, komma till ett möte med en situation, en frågeställning, eller en livsåskådning. På så sätt kan eleverna få en ingång till svåra livsfrågor, och även uppleva hur enskilda människors insatser haft betydelse i ett större sammanhang. Under högstadiet möter eleverna också de stora religionsgrundarnas biografier. Under årskurs 9 läggs gärna extra fokus på berättelsen om Saulus, som drabbas av en existentiell kris, tvivlar och fattar ett avgörande beslut, som gör honom till Paulus; den kristna kyrkans grundare och ideolog. 

Förutom ett fördjupat arbete kring biografier, de stora världsreligionerna och ytterligare några religiösa strömningar, introduceras valda moraletiska modeller, med fördel ämnesintegrerat med historieundervisningen i samband med temat upplysningstiden och den industriella revolutionen.Under grundskolans sista år får religionsundervisningen delvis en annan karaktär. Säcken från de tidigare årskurserna knyts ihop, och eleverna får än en gång fördjupa sig i fem världsreligionerna. Denna gång berikas studiet av att man även arbetar med de religiösa urkunderna. 

Under gymnasieåren handlar religionsundervisningen om att bearbeta och fördjupa det innehåll som eleverna mött under de nio första åren – framför allt i förhållande till de stora världsreligionerna och världsåskådningarna. Ett centralt område är förhållandet mellan religion och vetenskap. Eleverna får också fördjupa sig i sekulära livsåskådningar och arbeta med existentiella problem med hjälp av olika etiska modeller. 

Ett grundtema i årskurs 11 är hur en människa kan kämpa med och övervinna tvivel, en tematik som även tas upp i litteraturhistorien. Många elever arbetar i de sena tonåren med att lämna en moraluppfattning som huvudsakligen utgår från egna föreställningar och istället gå i riktning mot en uppfattning som även omfattar samspelet med andra människor. I denna process behöver eleven erbjudas utrymme för att både se igenom och upptäcka lögner och orättvisor i samhället, och för att bearbeta insikten om dessa, så att man trots allt kan finna tillit till den sociala gemenskapen i ett samhälle. Som ett led i detta ges eleven möjlighet att i ämne efter ämne söka etablera en förståelse för att det finns förhållanden som inte alltid kan formuleras i klara ord, men som kan förstås bildligt, med känslan, i metaforer. 

Att ge samtalet utrymme och ge tid till att låta det utvecklas är en viktig del av undervisningen i religionskunskap. Möjlighet att att få dryfta moraletiska frågeställningar kan vara livsnödvändig.