Ämnets utveckling i waldorfskolan
Inom waldorfpedagogiken har man tagit fasta på paralleller mellan å ena sidan barnens och ungdomarnas utveckling och å andra sidan musikaliska intervall och dess stämningar. Före 9-årsåldern får eleverna arbeta med den pentatoniska skalan där kvintintervallet är betonat. I barnvisor världen över och i ursprungsbefolkningars musik är pentatoniken rikt förekommande. Avsaknaden av grundton och ledtoner i den svävande pentatoniken hjälper barnen att hitta in i musiken på ett enkelt och självklart vis. De kan också musicera tillsammans på sina flöjter och samklangerna blir vackra och stämningsfulla.
Genom ett fritt förhållningssätt till rytm och takt kan text och melodi levandegöras och skapa utrymme för barnets inre bilder. De får arbeta fram enklare melodier och teaterstycken. Sång och rörelse är grunden för musicerandet, och inlärningen sker gehörsmässigt genom härmning. Användandet av instrument blir ett komplement till sången, som är enstämmig. Genom sång och instrumentalspel väcks barnets förmåga till lyssnande, vilket är helt avgörande för framtida ensemblespel och körsång. Vid 9 års ålder, efter denna kvintstämning, inträder en kvartstämning under en relativt kort tid. Den utgör en övergång till tersstämningen och den därmed förknippade grundtonskänslan, med dur och moll, en stämning de flesta vuxna fortfarande befinner sig i. Genom puberteten lever tersstämningen starkt och inte förrän runt 18-årsåldern kan nästa stämning, sekundstämningen, inträda. Sekundstämningen uttrycker den moderna människans möjlighet att ta till sig dissonanser i musiken liksom i världen.
Den doriska skalan får fungera som en övergång från pentatoniken till den diatoniska musiken med dess dur- och molltonalitet, de skalor som merparten av vår västerländska musiktradition bygger på. Rytmen är inom den doriska musiken fortfarande förhållandevis fri och relaterar ofta till musikens textmässiiga innehåll. I årskurs 3 kan musikundervisningen ämnesintegreras med den övriga temaläsningen på morgonperioden, t.ex. genom att eleverna får arbeta med yrkes- och arbetssånger, och sånger i anslutning till Gamla testamentet.
Upp genom årkurserna utvecklas musikundervisningen mer och mer, både vad gäller sång och utforskandet av olika instrument och dess kvaliteter. I samband med att eleverna övar sig i geometri och bråkräkning i årskurs 4, introduceras notvärden, och successivt byggs harmoniläran upp, för att sedan komma i fokus senare under skoltiden. Notskriften, liksom musicerande i solo och tutti, ger eleverna exempel på kommunikation mellan människor. Begrepp som puls, takt, rytm och melodi kan nu upplevas, erövras och förstås mer medvetet än tidigare. Från årskurs 5 har eleverna blivit allt mer skickliga i att hålla sin egen stämma och kan nu delta körsång och mer utvecklade instrumentalensembler. Harmoni, disharmoni och intervaller är centrala begrepp i årskurs 6, något som kan kopplas till musikaliska yttringar såväl som till det sociala klimatet.
Även i årskurs 7, 8 och 9 knyts musikundervisningen till den övergripande årstematiken, t.ex. renässansmusik och afrikanska rytminstrument i årskurs 7, proggmusik och blues i årskurs 8 samt upplysningen och romantiken i årskurs 9. Olika musikaliska temaarbeten tar allt mer plats i musikundervisningen, och i samband med uppsättningen av ett skådespel får eleverna själva utforma musiken till föreställningen. Under högstadiet belyses även samtidsmusiken och populärkulturen. Genom undervisningen vill man ge eleven redskap att lyssna aktivt och analysera musikaliskt och textmässigt innehåll, samt visa på musikbranschens förutsättningar, liksom på medias roll.
På många waldorfskolor är ett gemensamt körarbete centralt. I årskurs 11 ingår en fördjupningskurs i musikhistoria.